Det blir då aldrig....

..... som jag tänkt :(
Varför planerar jag? Varför tror jag på fullaste allvar att det kommer bli som jag tänkt? För det blir det aldrig!!!

Idag skulle jag ha tatuerat mig, men tyvärr har den stackarn fått influensa. Hoppas han och hans familj kryar på sig!
Ska åka med sonen och hans kompis till badhuset om en stund, hade planer på att åka dit tidigare... Hmm minkars son sov till 12!! Hans kompis kom för en liten stund sen, men dom ville spela lite Xbox först hihi ;)

Ledig idag och jobbar hemifrån imorrn. Håller på med en dagA utbildning men får inte ro att sitta på jobbet och greja med det för där får jag inte vara ifred!! Lättare att sitta hemma. Och jag har en mycket förstående chef som inte har något alls emot det.

Slängde ihop några muffins förut så dom tar vi med till badhuset!! Mumsiga som attan ser dom ut!! Kanske skulle ta en redan nu till kaffet ;)

Skulle behöva städa här hemma, göra klart beställningar jag har.... Men jag har tappat lusten för allt just nu :(

Det är så mycket tråkigheter runt mig just nu jag vet inte hur mycket jag orkar med!! Det är många jag saknar och önskar att saker och ting bara kunde lösa sig så det blir som det ska vara, men tyvärr tror jag att det aldrig kommer att bli så :(

Känslan jag skrivit om tidigare finns kvar, men att ta tag i det nu så här långt efter känns fel så jag får väl bara göra som med alla andra känslor jag har... Stoppa dom i en låda och försöka glömma.

Den här bloggen har verkligen blivit en klagomur för mig.. Det var inte alls så det inte alls menar från början, men så blev det...

Hoppas ni har det bra allihop!! ( om det nu är någon som fortfarande läser)

P&K Sandra

Tårar.....

Finns det obegränsat med tårar? Jag tror det.. Jag har iaf i överflöd. Dom rinner sakta ner för mina kinder när ingen ser på. Mina tårar verkar inte ta slut. Jag är trött på att vara ledsen :(
Tänk om jag någon gång kunde känna mig fin.. Eller vacker kanske är ett bättre ordval. Men det gör jag inte. Gudarna ska veta att jag försöker!!
Ingen ser mina tårar, jag gråter i ensamhet... Kan det bero på att jag oftast är ensam? Långa stunder ensam i bilen, soffan osv.
Jag får alltid höra att jag är så glad, har så mycket energi, gör andra glada.... Men... Är jag VERKLIGEN glad? Ja ibland. Vissa stunder känner jag en underbar känsla, ett pirr i hela kroppen.. Men jag vågar inte släppa ut denna lycka helt. Är så rädd för att bli besviken och ledsen igen att jag på någon sätt lyckas hålla känslan borta!

Läste ett citat härom dagen som jag tyckte var bra:
Det är inte orden som sägs som gör ondast, utan det är orden som inte sägs som gör det.

P&K Sandra

This fuckin feeling!!!!

Tidigare idag kände jag mig som den lyckligaste i världen!!
Men sen kom känslan tillbaka :( Den känsla jag känt ett tag... Det är något som inte stämmer!!

Har inte hänt så mycket sen jag skrev sist. Livet rullar på. Dagar kommer och passerar utan att jag lägger märke till dom. Inga roligheter eller annat som gör att det är värt att skriva om det...

Alla runt mig verkar vara så tillfreds med sitt liv. Dom tränar, äter nyttigt och går ner i vikt!! Men inte jag :( Jag ligger på soffan, har tråkigt...

Äh detta blev ännu ett deppigt inlägg :( Det finns bara en som kan som kan ge mig svar på frågan som jag funderar på, men jag är för rädd för att höra svaret...

P&K Sandra