En underbar dag!!

Vi vaknade upp ganska tidigt och kände oss härligt utvilade både jag och William =)

Morgonen var lugn med lite TV tittande och god frukost.. Så skönt att William redan piggnat till som han gjort.

Vid halv elva klädde vi på oss och gick bort till affären, där köpte vi blåbär ;) När vi gick för att träffa Williams fröken kom alla Williams kompisar och hälsade på honom UNDERBART att se att han är så omtyckt :) När vi var på skolan fick William med sig sin mattebok hem så han inte skulle hamna för långt efter..
Väl hemma igen satte vi igång och bakade.

Min lille bagare

Han är grymt duktig på att baka =)

Medan kakan var i ugnen passade vi på att fixa iordning alla Williams ramper till en fingerboard park.. Jisses vad man måste kunna för att göra sonen glad hihi


Så här bra blev det

Sen blev vi super hungriga och jag slängde ihop lite stekt potatis, köttbullar och bacon. Det var riktigt gott och William åt massa mat. Det bevisar också att han verkligen är kry.


Senap är ett måste på maten ;)

Efter maten var vi ju tvungna att smaka på kakan


Kladdkaka blev den första kakan vi bakade.


Riktigt mumsigt!!


William skickade ett mms till sin pappa för att visa hur duktig jag vart hihi (fingerboard parken)

Medan William gjorde läxan passade jag på att baka lite till;)


Det blev en smarrig blåbärspaj.

MEn som vanligt när jag är på gång kan jag inte sluta.. Så det blev visst en del tigermuffins också hihi.


MUMS!!

När Robert kom hem käkade vi middag... Kyckligfärssås och makaroner blev det idag, jag har ätit godare mat.. Men det gick allt att äta.

Sen plockade jag med mig ett gäng muffins och cyklade bort till världens bästa Lotta.. Det regnade massor så vi skippade vår promenad och fikade istället haha LATMASKAR!!!
Satt där och drack kaffe och pratade massor i lugn och ro.. Det är underbart!!! att ha henne så nära.
När klockan var åtta ringde William och sa att han ville att jag skulle komma hem, han kände sig ensam.. För vet ni vad?? Hans pappa hade somnat på soffan... Jaja det var väl dags att åka hem ändå hihi hade tjötat bort nästan TRE timmar..
Väl hemma tittade vi på Sveriges värsta bilförare. SHIT!! Vilka idioter det finns i trafiken.

Nu är det Criminal minds och sen ska jag natta William innan jag själv dyker i säng, jag ska ju jobba imorrn.. Men sen är det ju helg igen =)

God natt mina vänner Sandra

Nu är det över :)

Ja mina vänner nu mår han bra min lille William =)

I tisdags väckte jag William vid sju.. Han fick bara dricka lite saft och lite vatten innan operationen.. Vi hade fått bedövningsplåster som skulle på arm och hand.. Och en alvedon skulle han ha också.
7:40 satte jag mig i bilen med en super nervös liten kille (jobbigt som attan att se honom så) Han försökte spela lite DS med man mådde bara illa då sa han. Han var knäpp tyst och likblek i bilen :( USCH!! Väl framme vid NÄL ville han inte gå ut bilen.. Men vi pratade om allt annat än operationen och gick sakta men säkert till Centraloperation. Vi blev väl mottagna av personalen, dom var super bra =) Först fick vi träffa en sköterska som frågade lite om vikt osv, sen träffade vi Williams doktor. Han var verkligen super go mot William och det märktes på William att han blev lugnare när han fick träffa honom, dom hade träffats tidigare och det kändes bra. Efter där sen kom narkos läkaren och pratade med William om allt, skola, kompisar osv.. Hon smög inte lite andra frågor som om han ätit, vikt om han äter medicin.. Men William hade lugnat ner sig massor även om han fortfarande var nervös.. Underbara läkare =)
Vi satt i väntrummet och tittade i tidningar och pratade. Sen kom en narkos sköterska och hämtade oss.. William tappade verkligen ALL färg i ansiktet när han förstod att nu var det dax... Vi kom in i förberedelserummet och sköterskan satte nålen i armen.. Då bröt min lille kille ihop fullständigt, han var otröstlig :'( Usch vad jobbigt det var.. Men än en gång en stor eloge till personalen!! Sköterskan såg att William hade Junkyard strumpor och började prata om skateboard och olika trick =) Hennes son åkte visst skateboard.. Han blev lite lugnare, men grät fortfarande.. Han fick lite lugnande i armen och blev helt avslappnad.. Nu var det dax att komma in i operationssalen.. Då kom tårarna igen och jag hade såå ont i magen.. Men alla som var där inne fixade det så bra.. Han somnade snabbt som attan och började snarka HÖGT som vanligt. Läkaren skrattade lite och lugnade mig med att "snart är dom här hemska snarkningarna borta =) "
En sköterska pratade lite med mig och lugnade mig, som nu var riktigt orolig... Jag gick och köpte mig mitt livs DYRASTE fika i restaurangen.. Jag hade fått veta att det skulle ta 30 minuter och sen skulle jag få träffa min lille skrutt igen. Ficka snabbt och gick tillbaka genom dom LÅNGA korridorerna Efter 40 minuter började jag stressa upp mig igen.. När det gått EN LÅNG timma kom sköterskan och hämtade mej. Hon sa att operationen gått bra och att ajg skulle få komma till uppvaket.. LÄTTNAD!!
Väl inne på uppvaket såg jag min lille kille.. Slangar och grejer överallt... Blod som rann ur näsan, men han såg så lugn ut och jag satte mig bredvid och väntade på att han skulle vakna.. Tillslut öppnade han ögonen och spottade ut en grej han hade i munnen...


Han såg redigt drogad ut och somnade om flera gånger.. Han öppnade ena ögat för att kolla så jag var där =)
Även här måste jag få berömma personalen.. Super goa på alla sätt.. Jag fick lite kaffe medan jag väntade på att William skulle vakna till. Han vaknade och var jätte ledsen :'( Han hade ont i halsen.. Han fick lite morfin och somnade om. Doktorn som opererat kom och pratade lite, han berättade att William hade haft en JÄTTE stor körtel bakom näsan och att det därför hade tagit lite längre tid att få bort den än han hade trott.. Men nu var den borta =)
Jisses vad sakta klockan gick... Jag satt där och titta på honom där han sov så lugnt och... tyst.. Några små snarkningar kom det naturligtvis då han var svullen efter operation.
Sen vaknade han till.. fick en alvedon, vatten och glass.. Jag lovade William att eftersom han hade vart så duktig skulle han få en ny t-shirt.. Och vart ville han köpa den tror ni ;) Hur trött och hängig han än var så var det naturligtvis en tröja från Junkyard han ville ha hihi
Dax för toabesök så vi skulle få åka hem.. Då spydde han.. MASSOR :( Vi satte oss i sängen igen. Men efter en stund kände han sig bättre och vi fick lämna uppvaket. Vi gick för att hämta våra jackor... då spydde han igen.. Ja ni ska veta att det var jobbigt.. Vi tog oss igenom dessa hemska korridorer med flera avbrott innan vi kom ut till bilen. Han spydde HELA tisdagen sen.. Åt nästan inget. Bar lite mos.. Men han drack lite vatten och .. spydde... Stackarn han var vit i ansiktet och mådde riktigt illa..
När klockan var 21 och han spytt upp alvedonen som han ville ha för det onda i halsen TVÅ gånger fick han en sup.. Han ville verkligen inte men den stannade iaf kvar i kroppen..
Vi gick in och la oss i min säng, där jag lovat att han skulle få sova. Vi läste och han somnade gott =)
När han vaknade på onsdagen hade han lite ont i halsen, men han var hungrig och mådde bra =)
Vi åkte till Överby och han fick köpt sin t-shirt det blev en vit WESC.. Super nöjd och glad kille =)
Han mår bra nu har lite ont i halsen och låter lite förkyld, men så skulle det vara ett par dagar. Men han sitter bredvid mig i soffan och andas tyst jag hör honom knappt.. Såå skönt att efter att ha tjatat och frågat och tjatat i över sex års tid ÄNTLIGEN fått en läkare att lyssna på oss.. Min lille kille kommer nu mer att kunna sova gott på nätterna utan snarkningar och andningsuppehåll =)
UNDERBART!!! Tack alla underbara människor på NÄL som tog hand om oss så väl =)

Kram Sandra

Operation

Ja på tisdag ska min älskade son opereras.. Jag känner en viss oro för att han ska sövas.. Han själv är orolig och har lätt till tårar just nu :( Det gör sååå ont i mamma hjärtat. Jag vet ju att det kommer bli bra efteråt..
William har en körtel bakom näsan som finns hos alla små barn, men det växer bort hos dom flesta. Williams körtel växer.. Det är inget farligt, men han kan inte andas ordentligt genom näsan. Han snarkar som en hel karl och väcker sig själv. Läkarna upptäckte att han har vätska bakom trumhinnan, det kanske kan vara en anledning till att han hör dåligt.. Det här är saker jag påpekat sen William var liten både andningen och hörseln, men på BVC har dom inte brytt sig :( Men nu när jag fick träffa en läkare på VC togs det på allvar och så även på NÄL när William fick komma dit =) Skönt att det faktiskt finns läkare som kan sin sak.. Alla läkare är inte så hemska som man kan läsa om i tidningen!!


Jag känner att jag är fruktansvärd dålig på att uppdatera min blogg :( Men jag har inte alltid saker att skriva och då skiter jag i det för hur intressant är det att läsa att jag har jobbat, lagat mat och tittat på TV?

Mitt liv rusar på och jag hinner knappt med själv. Det finns massa saker jag skulle vilja göra, men det blir liksom aldrig av.

Igår var det en underbar lördag, solen sken och jag satt ute i flera timmar. Jag ser att jag fått lite färg på mina kinder.. Underbart!! William och min kusin Alva hoppade studsmatta och cyklade, överlyckliga över att kunna vara ute utan att frysa =)
Vi åkte till Junkyard som nu öppnat sin nya butik! Helt underbart att få gå runt och titta på alla kanon snygga kläder.. Massa jag vill ha!! Men min plånbok och jag är inte överens :(
Fick en snygg vårjacka av min man..
Handlade lite mat och sen bar det av hemåt igen.. Grillade kött till middag och sen var det soffan som gällde resten av kvällen =)

Jag tror att mitt bloggande blir lite lidande eftersom Facebook finns.. Där skriver jag ju hela tiden vad jag gör, då blir ju inte bloggen intressant.. Hmm ja så kan det faktiskt vara eller hur?
Jag ser att det faktiskt är många som är inne och kikar här, det är jätte roligt!!

Hittade i mitt pyssel rum en dikt jag skrev för något år sedan, då jag mådde ganska dåligt.. Idag är jag lite positivare.. Men när jag läser detta kommer den jobbiga känslan tillbaka..

Ibland går livet upp, ibland går livet ner.

Vissa dagar sitter jag och gråter när ingen ser.

En del dagar är jag glad och skrattar,

andra ser jag glad ut men det är ingen som fattar.

Jag gör saker som ingen förstår,

jag vill bara skrika och slita mitt hår!!!

Det finns dagar som känns skit,

andra känner jag att det är värt allt slit.

Önskade att jag vågade ta steget,

men jag lider av grym feghet.

En gång var jag en tjej med massa positiv energi,

men dom dagarna är förbi.

Jag har idéer men ingen vill höra

Snälla säg vad jag ska göra!!

Nu kommer mina tårar,

ingen som förstår vad som sårar.

Jag har inte många vänner,

inte många jag faktiskt känner.

Ingen som känner mitt riktiga jag,

hoppas det ska bli så en dag..

Se mig, hör mig, rör mig hur svårt kan det va!!

Det är en text som passar mig bra!!!

Det blev mycket för er att läsa idag ;) Men, men så kan det gå. Ha nu en underbar söndag alla läsare, det har iaf jag tänkt ha. Ska träna lite Zumba om en stund hade jag tänkt och i eftermiddag ska jag ta en promenad med Lotta =)

Ha det bäst Sandra