I tisdags väckte jag William vid sju.. Han fick bara dricka lite saft och lite vatten innan operationen.. Vi hade fått bedövningsplåster som skulle på arm och hand.. Och en alvedon skulle han ha också.
7:40 satte jag mig i bilen med en super nervös liten kille (jobbigt som attan att se honom så) Han försökte spela lite DS med man mådde bara illa då sa han. Han var knäpp tyst och likblek i bilen :( USCH!! Väl framme vid NÄL ville han inte gå ut bilen.. Men vi pratade om allt annat än operationen och gick sakta men säkert till Centraloperation. Vi blev väl mottagna av personalen, dom var super bra =) Först fick vi träffa en sköterska som frågade lite om vikt osv, sen träffade vi Williams doktor. Han var verkligen super go mot William och det märktes på William att han blev lugnare när han fick träffa honom, dom hade träffats tidigare och det kändes bra. Efter där sen kom narkos läkaren och pratade med William om allt, skola, kompisar osv.. Hon smög inte lite andra frågor som om han ätit, vikt om han äter medicin.. Men William hade lugnat ner sig massor även om han fortfarande var nervös.. Underbara läkare =)
Vi satt i väntrummet och tittade i tidningar och pratade. Sen kom en narkos sköterska och hämtade oss.. William tappade verkligen ALL färg i ansiktet när han förstod att nu var det dax... Vi kom in i förberedelserummet och sköterskan satte nålen i armen.. Då bröt min lille kille ihop fullständigt, han var otröstlig :'( Usch vad jobbigt det var.. Men än en gång en stor eloge till personalen!! Sköterskan såg att William hade Junkyard strumpor och började prata om skateboard och olika trick =) Hennes son åkte visst skateboard.. Han blev lite lugnare, men grät fortfarande.. Han fick lite lugnande i armen och blev helt avslappnad.. Nu var det dax att komma in i operationssalen.. Då kom tårarna igen och jag hade såå ont i magen.. Men alla som var där inne fixade det så bra.. Han somnade snabbt som attan och började snarka HÖGT som vanligt. Läkaren skrattade lite och lugnade mig med att "snart är dom här hemska snarkningarna borta =) "
En sköterska pratade lite med mig och lugnade mig, som nu var riktigt orolig... Jag gick och köpte mig mitt livs DYRASTE fika i restaurangen.. Jag hade fått veta att det skulle ta 30 minuter och sen skulle jag få träffa min lille skrutt igen. Ficka snabbt och gick tillbaka genom dom LÅNGA korridorerna Efter 40 minuter började jag stressa upp mig igen.. När det gått EN LÅNG timma kom sköterskan och hämtade mej. Hon sa att operationen gått bra och att ajg skulle få komma till uppvaket.. LÄTTNAD!!
Väl inne på uppvaket såg jag min lille kille.. Slangar och grejer överallt... Blod som rann ur näsan, men han såg så lugn ut och jag satte mig bredvid och väntade på att han skulle vakna.. Tillslut öppnade han ögonen och spottade ut en grej han hade i munnen...
Han såg redigt drogad ut och somnade om flera gånger.. Han öppnade ena ögat för att kolla så jag var där =)
Även här måste jag få berömma personalen.. Super goa på alla sätt.. Jag fick lite kaffe medan jag väntade på att William skulle vakna till. Han vaknade och var jätte ledsen :'( Han hade ont i halsen.. Han fick lite morfin och somnade om. Doktorn som opererat kom och pratade lite, han berättade att William hade haft en JÄTTE stor körtel bakom näsan och att det därför hade tagit lite längre tid att få bort den än han hade trott.. Men nu var den borta =)
Jisses vad sakta klockan gick... Jag satt där och titta på honom där han sov så lugnt och... tyst.. Några små snarkningar kom det naturligtvis då han var svullen efter operation.
Sen vaknade han till.. fick en alvedon, vatten och glass.. Jag lovade William att eftersom han hade vart så duktig skulle han få en ny t-shirt.. Och vart ville han köpa den tror ni ;) Hur trött och hängig han än var så var det naturligtvis en tröja från Junkyard han ville ha hihi
Dax för toabesök så vi skulle få åka hem.. Då spydde han.. MASSOR :( Vi satte oss i sängen igen. Men efter en stund kände han sig bättre och vi fick lämna uppvaket. Vi gick för att hämta våra jackor... då spydde han igen.. Ja ni ska veta att det var jobbigt.. Vi tog oss igenom dessa hemska korridorer med flera avbrott innan vi kom ut till bilen. Han spydde HELA tisdagen sen.. Åt nästan inget. Bar lite mos.. Men han drack lite vatten och .. spydde... Stackarn han var vit i ansiktet och mådde riktigt illa..
När klockan var 21 och han spytt upp alvedonen som han ville ha för det onda i halsen TVÅ gånger fick han en sup.. Han ville verkligen inte men den stannade iaf kvar i kroppen..
Vi gick in och la oss i min säng, där jag lovat att han skulle få sova. Vi läste och han somnade gott =)
När han vaknade på onsdagen hade han lite ont i halsen, men han var hungrig och mådde bra =)
Vi åkte till Överby och han fick köpt sin t-shirt det blev en vit WESC.. Super nöjd och glad kille =)
Han mår bra nu har lite ont i halsen och låter lite förkyld, men så skulle det vara ett par dagar. Men han sitter bredvid mig i soffan och andas tyst jag hör honom knappt.. Såå skönt att efter att ha tjatat och frågat och tjatat i över sex års tid ÄNTLIGEN fått en läkare att lyssna på oss.. Min lille kille kommer nu mer att kunna sova gott på nätterna utan snarkningar och andningsuppehåll =)
UNDERBART!!! Tack alla underbara människor på NÄL som tog hand om oss så väl =)
Kram Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar